Kallt kaffe och dåliga chefer – men vad gör du åt det?

”Ush, vad kaffet var kallt. Varför ska min chef vara så dryg? Fan vad jobbigt med tidig väckning.” 

Alla har vi hört de här fraserna. Ibland är vi själva gnällspikar. Även jag. Vissa dagar klagar vi så ofta att vi knappt märker det. Varför? Det ger oss en bekväm roll att spela: vi blir offer för omständigheterna. Om det är någon annans fel, slipper vi ta ansvar själva.

Jag har funderat på varför vi egentligen klagar. Efter att ha läst Thomas Eriksons kloka ord i boken ”Omgiven av motgångar” och letat efter svar på nätet kom jag fram till en möjlig slutsats. Klagandet är ett uttryck för att vi tror att det finns något bättre någon annanstans. Kaffet kunde ha varit godare på ett annat kafé. Din chef kunde ha varit mer förstående. Din kompis kunde ha varit mindre irriterande. 

”Om vi tror att det kunde vara bättre, varför inte göra en förändring åt det hållet?”

En annan märklig aspekt av det hela är att vi ofta klagar till fel personer och på saker vi faktiskt kan förändra själva. Om vi tror att det kunde vara bättre, varför inte göra en förändring åt det hållet? Vi gnäller över dåliga vitsord, men pluggar inte till tentan. Vi stör oss på chefen, men berättar det för vår partner istället för att ta det med chefen. Det är bekvämare så. Vi vill inte ta risker. Vi vill inte lämna trygghetszonen.

Men kanske är det just det vi borde göra?

Att minska på klagandet handlar inte om att blunda för alla orättvisor. Det handlar om att välja handling före hjälplöshet. Visst, livet är inte perfekt men det är inte ett skäl att fastna i gnäll. Om du gör alla sysslor där hemma och din partner bara ligger på soffan, då är det inte vännen du skall klaga till – det är ett snack med din partner som behövs.

Nästa gång du känner för att klaga, försök byta ut klagandet mot en konkret handling. Be din kompis att sluta komma sent till era häng. Säg till din partner vad som verkligen skaver. Stå upp för dig själv framför chefen, i stället för att vältra dig i gnäll.

Att klaga är enkelt, det kräver varken mod eller ansvar. Men i många fall är det just det vi behöver: att våga göra något åt det vi gnäller över. Min poäng är inte att vi aldrig får klaga, utan att vi borde fundera på varför vi gör det – och om det finns något vi själva kan förändra i stället. I slutändan leder ju klagandet sällan till förbättring. Det gör däremot modiga samtal, tydliga önskemål och viljan att agera. 

Att klaga är mänskligt. Men att agera är modigt. Kanske är det just mod vi borde öva mer på.