Elsparkcykeln är trafikens kackerlacka … eller? 

Sedan 2019 har elsparkcyklar varit en del av sommartrafiken i Helsingfors. Börjar det inte vara dags att acceptera dem?

Det här är en opinionstext och representerar skribentens egna åsikter.

Hur kommer det sig att till och med den bästa medborgaren skulle gå från helgon till antikrist om hen ens tänker tanken om att åka elsparkcykel?

Jag håller med om att den första sommaren med elsparkcyklar var dåligt reglerad, men låt mig påminna dig om att det var för sex år sedan. Kritiken mot sparkcyklarna kretsar ofta kring tre huvudsakliga punkter – dålig parkering, för snabba hastigheter och otillräcklig trafiksäkerhet. 

För sex år sedan fick man parkera var och hur man ville. Elsparkcyklarnas maximalhastighet var hela 30 kilometer i timmen. Kritiken var rättfärdigad, då.

Sedan dess har hastigheten begränsats till 20 kilometer i timmen och ”långsamma zoner,” där hastighetsbegränsningen är 10 kilometer i timmen, har införts. Därtill finns det nuförtiden parkeringszoner med bestämda parkeringsrutor. Också parkeringsfria zoner har införts.

Det är inte lönt att vara sur längre.

Trots anpassningarna till kritiken är fotgängares attityd mot elsparkcyklarna oförändrad. Jag förstår att man kan ha dåliga dagar och slänga en arg blick eller två till andra trafikanter. Men mängden blickar man får på en elsparkcykel är såpass stor att jag har svårt att tro att alla genuint har en dålig dag. Konstigt många fotgängare verkar drabbas av raseriutbrott då de ser en komma åkande. Både jag och mina bekanta har fler än en gång blivit utskällda trots att vi åkt ansvarsfullt. 

Faktum är att många av de tidigare nämnda parkeringsrutorna tyvärr ligger på kanten av en trottoar, vilket betyder att man i några sekunder måste åka på trottoaren för att nå dem. Dessa få sekunder leda till alla möjliga vulgära påhopp. Ett hederligt försök på en ordentlig parkering borde inte resultera i att bli kallad kärring eller till och med hora av fullvuxna människor. Om jag åker på en bilväg utan övergångsställen och en fotgängare dyker upp rakt framför mig är det heller inte mitt fel att jag lyckas bromsa precis framför hen och inte med ett två meters säkerhetsavstånd. 

Det är dags att acceptera att elsparkcyklar blivit en del av trafiken. Det är inte lönt att vara sur längre. Elsparkcyklarna är snabba, ekonomiska och miljövänliga, och din bitterhet skadar i slutändan bara dig själv. Vett och etikett gäller även om du inte gillar fordonet du stöter på. 

Senaste opinion

Krönika: Jag har fortfarande inte nått mina ungdomsdrömmar – och kanske är det helt okej

Sonja Tavaststjerna skriver om drömmarna hon hade som liten och om hennes ständiga jakt för att uppnå dem.

Krönika: Second hand löser inte överkonsumtionen

Leia Norrmén tycker att second hand-shoppingen blir en ursäkt för att köpa mer än man behöver.

Krönika: Låt din värsta mardröm bli att du inte uppnår dina drömmar

Pär Lund skriver i sin krönika om hur viktigt det är att våga vara sig själv och kliva ut ur bekvämlighetszonen. För honom har videor på sociala medier blivit ett sätt att lära känna sig själv.

Krönika: Hyllningen till Helsingfors

Pontus Eriksson funderade på att flytta till Helsingfors redan inför gymnasiet, men vågade inte ta det stora klivet. Nu bor han i huvudstaden och är nöjdare än någonsin.

Krönika: Pokémons långsamma förnyelse hjälper oss att återuppleva tider före 2016

Edvin Ekman skriver att kulturfenomenet Pokémon tilltalar både de yngsta och de lite äldre generationerna, vilket inte är en själkvklarhet i dagens samhälle. Enligt Ekman har franschisen just nu vind i seglen och kan spela en viktig roll för många i dagens dystra samhälle.

Ledare: Smocka – nyheter du inte vill undvika

Jag är inte den enda unga som ibland tycker att framtiden känns hopplös och otäck. Krig, klimatförändringen och många andra kriser skymmer vår himmel som åskmoln. I år riktar Smocka uppmärksamheten mot det som ger hopp, lösningar och en känsla av gemenskap.