Människan – maskinernas maskin?

Världen håller på att bli allt mer databaserad och smartklockan är trendens nästa steg. Människan och teknologin blandas samman. Men är det ett steg åt rätt håll?

Det här är en opinionstext och representerar skribentens egna åsikter.

Förr visade klockan bara tiden. Nu visar den hur du misslyckas med allt. Din sömnkvalitet är dålig, du går inte tiotusen steg och din puls är alltför hög. Varför har allt vi människor gör blivit till data? Data som används för att mäta din prestation och få dig att prestera bättre.

På vissa arbetsplatser mäter man hur aktivt du använder datorn för att övervaka din arbetsprestation. Smartklockor mäter din aktivitet under dagen och din passivitet under natten. Här är en utredning av din sömn: din sömnkvalitet var dålig eftersom du drack några öl kvällen innan. Jag vill inte vara den bästa versionen av mig själv ifall bedömningen baserar sig på hur jag sover. 

För tio år sen skrev Yuval Noah Harari boken Homo Deus. Boken handlar om mänsklighetens framtid. Harari förutspår att människan och teknologin blandas ihop. Telefonen är redan en förlängning av armen och gränsen mellan människa och maskin suddas ut. Idag har vi dessutom smartklockor, som kommer oss ännu närmare än telefonen. Smartklockorna finns runt vår handled dygnet runt och samlar data om oss. De kan även få oss att ändra vårt beteende. Klockan märker att du suttit för länge. Dags att stiga upp din latmask! 

”Jag vill inte vara en maskin som ska prestera på ett visst sätt”

Maskiner är gjorda för att utföra en viss funktion. Kaffekokaren ska koka kaffe åt oss. Sökmotorer ska söka information åt oss. Ifall maskiner nu får oss att utföra en viss funktion, blir vi då maskinernas maskiner? Cyborger, där maskiner inte bara hjälper oss, utan manipulerar och styr oss. Den här dystopin är söndertuggad och jag ber om ursäkt för att jag tar upp den. Hursomhelst, jag varnade er! 

Kanske vi borde fokusera på människorna bakom teknologin – vad strävar de efter och varför? Strävar de efter vinst och kontroll eller kanske efter att göra världen bättre? Data är värdefullt och vi borde inte ge den åt vem som helst. Ta och skyll på kapitalismen – det är lätt. 

Harari skriver att vi avlägsnas från humanism. Istället närmar vi oss dataism och transhumanism. Människan har ingen annan funktion än att leva. Jag vill inte vara en maskin som ska prestera på ett visst sätt. Jag hoppas ingen eller ingenting kommer att ändra på det. I stället för att prestera och sträva efter perfektion, vill jag fokusera på omgivningen och njuta av och delta i den.

Nuförtiden är det en talang att njuta av själva processen snarare än av resultatet. För det behöver jag ingen klocka. Klockan kan vara alldeles tyst. Visst kan den visa mig tiden ifall jag så bestämmer.

Senaste opinion

Krönika: Jag har fortfarande inte nått mina ungdomsdrömmar – och kanske är det helt okej

Sonja Tavaststjerna skriver om drömmarna hon hade som liten och om hennes ständiga jakt för att uppnå dem.

Krönika: Second hand löser inte överkonsumtionen

Leia Norrmén tycker att second hand-shoppingen blir en ursäkt för att köpa mer än man behöver.

Krönika: Låt din värsta mardröm bli att du inte uppnår dina drömmar

Pär Lund skriver i sin krönika om hur viktigt det är att våga vara sig själv och kliva ut ur bekvämlighetszonen. För honom har videor på sociala medier blivit ett sätt att lära känna sig själv.

Krönika: Hyllningen till Helsingfors

Pontus Eriksson funderade på att flytta till Helsingfors redan inför gymnasiet, men vågade inte ta det stora klivet. Nu bor han i huvudstaden och är nöjdare än någonsin.

Krönika: Pokémons långsamma förnyelse hjälper oss att återuppleva tider före 2016

Edvin Ekman skriver att kulturfenomenet Pokémon tilltalar både de yngsta och de lite äldre generationerna, vilket inte är en själkvklarhet i dagens samhälle. Enligt Ekman har franschisen just nu vind i seglen och kan spela en viktig roll för många i dagens dystra samhälle.

Ledare: Smocka – nyheter du inte vill undvika

Jag är inte den enda unga som ibland tycker att framtiden känns hopplös och otäck. Krig, klimatförändringen och många andra kriser skymmer vår himmel som åskmoln. I år riktar Smocka uppmärksamheten mot det som ger hopp, lösningar och en känsla av gemenskap.