Krönika: Pokémons långsamma förnyelse hjälper oss att återuppleva tider före 2016
Pokémon firar 30 år och har sedan 1996 ständigt förnyat sig utan att tappa publik. Med tanke på det dystra världsläget är den långlivade franschisen viktigare än någonsin för att kunna ta en paus från alla bekymmer.
Det här är en opinionstext och representerar skribentens egna åsikter.
En av de stora snackisarna 2026 är att unga drömmer sig tillbaka till 2016, ett år som många upplevde som tryggt, glatt och bekymmerslöst.
Äldre personer håller kanske inte just det året lika varmt om hjärtat, men visst tänker de tillbaka på tider när det fanns mer optimism och framtidstro i världen. Sovjetunionens kollaps och Nokias frälsning av den finländska ekonomin är två exempel jag upprepade gånger har hört de senaste månaderna.
Däremot överlevde varken ett fredligt Ryssland eller Nokias framgångssaga speciellt länge. I alla fall inte i jämförelse med världsfenomenet Pokémon.
Pokémon (från engelskans ”pocket monsters”, alltså ungefär ”fickmonster” på svenska) gjorde entré i Japan genom Game Boy-spelen Pokémon Red Version och Pokémon Green Version i februari 1996. Spelen fick genast ett stort genomslag, samlarkort lanserades och redan följande år sändes det första avsnittet av den ritade tv-serien om Pokémonvärlden.
Det kulturella fenomenet var ett faktum. Spelen, korten och tv-serien spreds världen över och redan 1997 kunde finländarna se den finskdubbade tv-serien. I år fyller Pokémon 30 år och är därmed ett skolboksexempel på hur man både behåller och utökar sin publik.
Att lyckas inspirera, underhålla och utveckla sig själv i tre decennier är en bedrift som heter duga. Bara under de 20 senaste åren finns det flera exempel på fiktiva världar och franchiser som har misslyckats med att behålla sina fans.
Många av oss minns hur Angry Birds först exploderade för att sedan snudd på kollapsa. Orsaken till att populariteten minskade drastiskt berodde på att deras marknadsföring blev fantasilös, krystad och desperat. Ingen behöver säkert bli påmind om shampoflaskorna, flingpaketen, kexen och kastspöna som pryddes av de färgglada fjäderfäna.
Marveluniversumet är också ett misslyckande och ett skräckexempel på hur man sabbar en franschise genom att montera ner berättelsens ramar. För faktum är att manusförfattarna efter filmen End Game har trasslat in sig i fler alternativa universum, karaktärer och världsordningar än vad någon lyckas förstå eller intressera sig för.
Pokémon har däremot bevisat att man varken behöver uppfinna hjulet femtioelva gånger på tre år eller att man behöver jaga publiken för att behålla deras intresset.
De klassiska Pokémonspelen har sedan 1996 utkommit med några års mellanrum. Men trots att nya berättelser, platser, monster, karaktärer och spelfunktioner har lagts till, har strukturen och konceptet alltid varit samma. Samtidigt kan man konstatera att spelen fortsätter locka veteraner, samt att nya anhängare ansluter och lär sig om Pokémons historia.
”Vi behöver generationsöverskridande fenomen som förenar oss i det dystra världsläget”
Kortfattat mår Pokémon väldigt bra år 2026. Tv-serien närmar sig 30 säsonger och samlarkorten är kanske mer eftertraktade än någonsin. Att Pokémon i år dessutom släppte tre byggsatser i samarbete med stekheta Lego (ett annat fenomen som skulle förtjäna en krönika) och att pokémonen Pikachu har skymtat i designjätten Iittalas reklamer är ytterligare tecken på att franchisen har flyt.
Efterfrågan på Pokémon är enligt mig ett klart tecken på att vi behöver generationsöverskridande fenomen som förenar oss i det dystra världsläget. Pokémon fortsätter kännas bekant för de äldre, samtidigt som det utvecklas och inspirerar barn och unga. Utveckling behövs för att överleva, men tack vare ett urstarkt koncept och en stadig grund behöver japanerna ändå inte vara oroliga för att fansen ska tröttna.
Visst är det skönt att drömma sig tillbaka till 2016, för då slipper man tänka på Rysslands krig i Ukraina och Finlands dystra ekonomi. Men drömmar är ändå bara drömmar. Däremot finns Pokémon, som är livskraftigt, och som andas och lever just nu. Pokémon är en värld av figurer och äventyr man inte behöver drömma sig tillbaka till, utan med vilken man faktiskt kan återuppleva glädje och nostalgi.
Kanske skulle vi alla behöva lite mera Pokémon i våra liv, för att ibland slippa allt elände och föras tillbaka till en bättre eller åtminstone lättare tid? Och tro mig, Pokémon kommer trots världskriser att överleva minst i 30 år till.